emma karlsson

Med en fruktansvärd bakfylla och två timmars sömn på nacken var det bara att kliva upp ur min sköna säng som var extra skön just denna morgon för att åka till stallet och hoppa lite häst. Folk kallar mig för freak men vad gör man inte för de älskade hästarna, det spelar ingen roll hur man än mår för där mår man alltid bra. Dagen började iallafall bra, vi var där och vattnade hela banan med vattentanken kl 06:30, fångade en häst som var på rymmen, fodrade alla små troll och byggde sedan upp banan som vi tidigare rivit efter att ha byggt upp den för att vattentanken var stor som ett hus, suck. MEN efter detta fick jag mitt morgonkaffe och jag var Emma igen, tack och lov. Första klassen hoppade han som en stjärna, framhoppningen gick han som smör i solsken och inne på banan hoppade han jättefint och la i högsta växeln och var nolla på hinder. Han kändes lysande inför nästa klass men jag kände mig bara värre och värre. Med ett par suddiga ögon och en snurrade hjärna så gick jag in på banan och hoppades att han skulle hoppa utan min hjälp men nej det ville han inte, så jag gjorde en fin avsittning. Jag skämdes och detta blev en mycket känslig dag, värd att glömmas så att säga men väl hemma, lagom sliten och söndertrasad så var det bara på vinet igen, ibland tycker jag att smink är en bra uppfinning. Kvällen gick i lugnets tecken, gott att dricka, härliga skratt och underbara vänner. Fyra dagar kvar nu tills det värsta av det bästa inträffar. Jag vet inte om jag ska vara glad eller kedja fast mig vid skolan för att slippa verkligheten. Men visst ska det bli spännande att inleda nästa kapitel i mitt liv nu, eller det är nog inte ens nästa kapitel, det är nog en helt ny bok som öppnas nu!