like a rainbow round my heart

En vandring på tusen mil börjar alltid med ett steg. Så sant men just nu känns det som att jag har tagit mig vatten över huvudet. Hur ska jag fixa detta?! Men allt har en början och därmed även ett slut, och slutet innebär alltid en ny början, en början av något nytt & bra. Men än så länge mina vänner är det för tidigt att avtacka mitt nuvarande liv. Men ack vad jag kommer sakna detta, alla dessa år med mina fantastiska vänner, hur ska jag nånsin kunna tacka er? You have saved me in every way a person can be saved. Men vi har en vår kvar med varandra, älskade tjocka släkten. Och jag ska njuta varenda sekund av all vår kärlek, glädje och sorg, men framförallt att vi fortfarande har varandra efter alla dessa år.

  


Dagen har spenderats nästan exakt så som jag vill att alla dagar ska spenderas, solen, hästarna, mina kära vänner och lite mer hästar, lite av det bästa helt enkelt. Är inne i min tredje lediga vecka och tiden har gått alldels för fort, jag har verkligen gottat mig, och nu menar jag inte att ligga på soffan att jäsa utan att gotta sig för mig är att tex tillbringa 14 timmar i stallet och när man kommer hem frågar de; va fan har du gjort där så länge? och jag svarar alltid; ae inte mycket lite småsaker. Asso jag har gjort massor utan att göra någonting, that's life! Ni som fattar ni fattar, ni andra behöver inte förstå :) Igentligen var ju tanken med dessa veckor att jag skulle plugga klart alla arbeten i skolan men har inte blitt mycket av det, men det kommer! Det är långt kvar men tiden går alldels för fort....

Never let the fear of striking out keep you from playing the game...  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0