turket
Att flyga har aldrig varit något jag tyckt om men ditvägen gick strålande och jag kände mig faktiskt lite stolt över mig själv att jag inte var vettskrämd. Dock blev det ingen vilosemester, turrarna var som iglar, jobbigt men sant. Vattnet var kallt och det regnade några dagar. Jag brände mig för första gången i mitt liv och flagar nu lagom till studenten. Jag läste ut en hel bok för första gången i trisstess. Jag red på en kamel runt poolerna. De körde som galningar, inga lagar och regler, funderar på om jag borde åka dit o ta mitt körkort. Busschaffisen ropa hoppala när vi flög över vägguppen i minst 120 km. Jag har fortfarande inte lärt mig att dyka. Jag har aldrig nånsin längtat efter mina vänner så mycket. Och hästarna såklart. Jag har läst ca ett halvt kapitel i körboken, tråkigt. Jag har aldrig bett till gud förr men under flygresan bad jag flera gånger i hopp om att vi inte skulle dö, värsta jag varit med om så om jag var glad när vi landade, det gjorde inte ett dugg att det regna och var 8 grader i mitt älskade Sverige. Trotts alla bravader har vi haft det trevligt med god mat, sol och bad och bara lata dagar på stranden. Men fy vad jag älskar att vara hemma i mitt fina Norrköping.
Börjar få lite ångest inför flytten eller kankse inte ångest men jag är nervös och drömmer mardrömmar, men jag tror det blir bra när allt har hamnat på sin plats. Både Roine och Sander är toppen men något som slår mitt hjärta i tusen bitar är, hur ska jag nånsin leva utan älskade "gänget". Alla underbara vänner som jag älskar över hela mitt hjärta, alla år och minnen vi tillbringat tillsammans går inte att glömma. Och Sara eller lite mer Brinkenstjärna, hur ska jag nånsin kunna tacka henne!? Hon har nog räddat mig på alla sätt, vet inte ens vad jag ska säga mer än att hon är bäst på alla sätt. :)
Efter denna fantastiska dag är det dags för sängen, lite välbehövlig sömn. Många glada skratt idag och det spelar ingen roll om regnet öser ner för humöret är endå alltid på topp, jag älskar er mina kämpar!
Fyll inte ditt liv med dagar, utan fyll dina dagar med liv.
ab imo pectore, em
Börjar få lite ångest inför flytten eller kankse inte ångest men jag är nervös och drömmer mardrömmar, men jag tror det blir bra när allt har hamnat på sin plats. Både Roine och Sander är toppen men något som slår mitt hjärta i tusen bitar är, hur ska jag nånsin leva utan älskade "gänget". Alla underbara vänner som jag älskar över hela mitt hjärta, alla år och minnen vi tillbringat tillsammans går inte att glömma. Och Sara eller lite mer Brinkenstjärna, hur ska jag nånsin kunna tacka henne!? Hon har nog räddat mig på alla sätt, vet inte ens vad jag ska säga mer än att hon är bäst på alla sätt. :)
Efter denna fantastiska dag är det dags för sängen, lite välbehövlig sömn. Många glada skratt idag och det spelar ingen roll om regnet öser ner för humöret är endå alltid på topp, jag älskar er mina kämpar!
Fyll inte ditt liv med dagar, utan fyll dina dagar med liv.
ab imo pectore, em
Kommentarer
Trackback
