emma karlsson

Vet inte om jag lever eller är död. Känner hur älskade förkylningen kryper allt närmare och vad som är ännu närmare är studentveckan, alltså ingen bra kombination. Men ska inte klaga, solen skiner, mina vänner skiner och ponnyn kammade ihop 66% i sin första L:A idag, vilket endast ledde till en tredje placering men vad gör det när hon endast gått ett par L:B i sitt liv, och går in o gör allt jag ber om i en L:A hon aldrig har nosat på, hon gjorde min dag helt enkelt och efter denna helg behövdes det. Hjärnan fungerade värr än vanligt och reaktionsförmågan var otroligt långsam men red ju inte vilse iaf.

Helgen har väl bjudit på i princip allt jag önskat mig, sol, glädje, fina hästar, underbara människor, lycka, galna skratt, grus i håret, onda fötter och fem meter längre armar efter allt hinderbärande, men tusan vad vi har haft det bra. Jag älskar när man känner att man lever, ni vet när man passerar den där gränsen till att vara nästan döende men man forfarande lever, och man vet att man har något man lever för men som man lika gärna skulle kunna dö för. Det är då jag är lycklig.