emma karlsson

Motivationen är på topp men har ingen ork, verkligen noll ork. Känner mig verkligen så som Annelie kallar oss, PROklubben, det är nog vad jag gått och blitt. Har blivit en torr gammal uggla med igenvuxen buske som mäst sitter o ugglar för mig själv i ett hörn, nja kankse inte riktigt så farligt me näst intill, men konstigt nog så trivs jag ganska bra med det här lugna vuxna livet, inga galenskaper som leder både till det ena och det andra, mitt alkoholintag har sjunkit drastiskt vilket är bra för hälsan har jag hört, ölmage vid 20-nej tack! Men det bästa av allt är nog min egna lilla lägenhet, jag gillar verkligen han. Och mitt jobb är bäst, men just nu är jag helt kaputt känns det som, orken vill inte riktigt hänga med alla gånger....men sjukdom och smärta jobbar man bort? Måste bara ännu en gång berätta för er vilka fantastiska människor jag träffat, tusan vad jag gillar de. Familjen J har fått en alldeles spesiell plats i hjärtat och kommer alltid att ha vart jag än hamnar om ett år eller två, men hur ska jag nånsin kunna lämna detta ställe?!?! Allt är verkligen toppen, visst att det är tugnt ibland men efter varje dag så kommer en ny dag. Så never ever give up.