stjärnor
Norrköping
Efter en fyraveckors jobbperiod utan rast, vila och mat, nejdå riktigt så illa är det inte, det är fröken som överdriver :) Men en helg ledigt "hemma" i nkpg behövdes för att få mig som ny igen. Helgen tillbringades med familjen som alltid har några nya upptåg att bjuda på. Fredagen bjöds på fredagsmys, precis som det ska va, med mina allra finaste vänner, de jag har delat mest med, ni är fantastiska. Idol, chis, popcorn och läsk, vem trodde att denna kväll skulle sluta med hells angels och macdonalds. På lördagen var jag först på en snabbvisit på mitt gamla älskade norf, alltid lika trevligt. För att sedan komma hem och dyka ner i mitt efterlängtade badkar, vad är bättre än ett varmt bad, ett glas vin och min telefån, ae inte mkt va! Senare vankades det utgång med mina käraste HG, dessa kvällar brukar ju bli rätt vilda och inte trodde jag denna kväll skulle bli annorlunda men denna gång var vi nog en knippe lugnare, kankse för att det mäst spelades håkanbråkan, och vem kan dansa till det? Inte vi iaf. Men visst hade vi det trevligt. Söndagen bjöds på en fika hos mormor, alltid lika spännande att se hennes nya tillkomster i hemmet... sedan bar det av hemmåt mot mantorp där det blev macdonalds med bästa Alex och även lite undercover hemligheter med pp.
Kom ihåg att livet är inte de dagar som passerar, utan de dagarna man minns så fyll inte ditt liv med dagar utan fyll dina dagar med liv!
putte
Over and out, stallet är klart, några är klippta och nu är det riddags, hoopppallaa som turken i bussen skulle ha sagt. xo.
pina colada boy
Ännu ett meeting avklarat. Denna gången styrde vi kosan med tre små hästnäsor till Karlstad eller lite mera Carlstad horse show som det heter under denna högtidliga helg. Vi har hunnit med ett par stycken meeting nu, olika städer, olika hästar, olika resultat, olika happenings men något som inte har varierat är vädret för nog fan har det regnat varenda gång.
Hammarö hade inte riktigt förstått att denna helg skulle ha bjudit på hästhoppning, de missförstod det hela och anordnade vm i simning till våran förtjusning men inte hängde vi läpp för det. Hästarna var förstårs lika bra som alltid enligt mig, men chefen brukar ju ha andra åsikter om dem. Dock sken Baloo lite mer än de andra och gick o blev champion of the youngster. Så efter en helg med regn, lera, spöregn, mer lera, blöta kläder, blöta hästar, blöta boxar, ja allt var verkligen blött, men det var bara att packa ihop och bege sig hemmåt mot mitt älskade mantorp.
En helg i Ljungby har vi också hunnit med, och även de bidrog med regn i all ära, men visst hade vi det trevligt, jag, roine, anna och balo. Ingen superhelg men vad gör det om hundra år när altt kommer kring. Eter denna helg var det bara hem för att packa upp och sedan packa på nytt, denna gång var det efterlängtade Karlstad som väntade, med tanke på hur bra vi hade det förra året så kunde ju inte detta misslyckas?! Men efter denna helgs slutsatser så kan jag konstatera att folk förändras, vissa till det bättre och vissa till det sämre. Att de människor som en gång har betytt i princip allt kan sjunka direkt till noll, och de människor man har varit tvungen att leva utan kan betyda mer än allt, ja livet är orättvist men kom ihåg att för varje 60 sekunder du grubblar är en hel minut av förevigt förlorad lycka. Så ta för mycket foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad för allt medan vi bli äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag. Ditt hjärta kommer brista, förmodligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång. Och även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt egna gick i bitar.
Nog om deeptalk, helgen var super, näst intill iallafall. Jag gillar verkligen mina två sundetvänner, de är bäst. Hästarna var super som vanligt, inte alltid lätt att göra rätt men Baloo knep två nollor och Martin vann 1,45, det duger BRA.
long time, no see!
Dag 9 FINALEN
Dagen började med att jag och Johanna skulle försöka vara i tid för en gångs skull, vi lyckades inte. Men visst fick vi i oss champagne till frukost endå. Fröken hotade med att vi ej skulle få springa ut om vi fortsatte att dricka i skolan, det var nästan att man fortsatte att trotsa för att få stanna på älskade real för all framtid, allt jag ville denna dag var att morgondagen skulle vara precis som vanligt, och det var jag inte ensam om att tycka. Fröknarna hade samlats för att presentera sig med sina riktiga namn, vilket vi sällan kallar de, de höll tal och inte ett öga var torrt. Sedan såg vi en film med olika klipp från våran tid, och samtigit som sminket började avta efter alla tårar så var det dags för fotografering. Till våran glädje så var fotografen ingen mindre än favoriten Kim, och han fick fram skrattet hos oss alla återigen. Efter att vi tillslut hade fått ett någorlunda fint kort så var det dags för avslutningsmiddag på pronova, otroligt trevligt och sorgligt, eftersom våra lärare är minst lika sjuka som vi så blev det många glada skratt, som ibland ledde till tårar utav sorg.
Efter middagen var det endast några timmar kvar tills våran skillsmässo. Vi återvände tillbaka till skolan för att göra oss i ordning inför utspringet, för vanliga människor innebär "att göra iordning sig" att bättra på sminket, putsa klackarna och fixa håret men för oss betyder det mer, av med klackarna, på med tutorna och på med säkerhetslinorna(axelbanden) för snart var det dags för härj!
Men innan dess var det betygsutdelning, vet inte hur jag lyckades ennu en gång, men nöjd var jag iallafall, inte ett enda IG, förutom mitt frivilliga ig förstårs men vad gör det om hundra år när allting kommer kring. Sedan var det "frökenkramdags" och tårarna sprutade från alla håll. Aldrig vill vi lämna detta, men illa tvunget. Även de tuffaste av de tuffaste bjöd på ganska många tårar. I detta laget fanns det inte mycket smink kvar, mössan kliade och klänningen var smutsig - precis som det ska så att säga:)
Efter vi hade vrålat och viftat med våra galet fula flaggor genom fönstret var det dags att rada upp sig innanför dörren för att snart sjunga, sjung om studentens lyckliga dar. Först ut var grabbsen som mjukade upp publiken inför galenskaparna HG. Vi vrålade allt vad vi hade kvar efter 9 dagar utav enbart fest, men visst kunde vi liva upp hela parken med; HG TILL LANDSLAGET SHALALALLA! Sedan den där sången som vi bara kunde första versen på, men det var ingen som var förvånad som vanligt :)
Dags att hitta släkten i folkhavet, kramas, gråta, bli tung runt halsen och kramas lite till.
Nu var den stora tiden inne, FLAKET. Och även här är vi inte som alla andra, medans alla andra klasser bara tutade iväg till släktens jubel så fick släktarna till oss stå och titta på när vi dekorerade vårt flak, för varför ska man göra det i tid? Men efter ett tag kom vi iväg, och på fullaste allvar nu så var detta bland de roligaste timmarna i mitt liv, galet kul och fy i helvete rent ut sagt vad jag älskar dessa människor, de har varit mitt allt i tre år och snart är det över. Vi skrattade, sprutade champagne, dansade som vildar, tutade och härjade, vi gjorde det vi är bäst på helt enkelt, det vi är gjorda för. Men efter någon timme kom låten " det över nu", då brast allting, allt föll ihop. Jag kunde knappt andas längre så mycket som jag grät, det gjorde ont, överallt. När lastbilen rullade in vid skolan igen förstod vi allihopa att det var över, SÅ ÖVER. Vi ville inte gå av, ville stanna föralltid med dessa människor. Vi packade ihop och tog vårat pick och pack och drog oss hemmåt för lite släkt och vännerfirande, alltid lika trevligt. Efter ett par timmar med presenter, kramar, mat och dryck var det återigen dags att besöka vår genom tidernas bästa vän, krogen! FYFAN vilken natt, morgon och lite till, galet säger jag bara :)
