Dag 9 FINALEN
Jag vet inte om jag vill kalla denna dag för "finalen" så som alla andra gör, för mig var det mer hjärtekrossande. Jag vet inte hur jag ska förklara denna dag, väldigt blandade känslor. Samtidigt som det var mitt livs lyckligaste och gladaste dag så fanns sorgen där hela tiden, vi räknade ner under dagen hur många timmar det var kvar tills vi skulle stå på trappan för att sedan skiljas för all framtid. Under tre år har vi levt och delat allt tillsammans för att nu gå egna vägar, vi var rädda, sorgsna, vilsna och så fruktansvärt lyckliga. Det finns inga ord i hela världen som kan beskriva 10 junis känslor.
Dagen började med att jag och Johanna skulle försöka vara i tid för en gångs skull, vi lyckades inte. Men visst fick vi i oss champagne till frukost endå. Fröken hotade med att vi ej skulle få springa ut om vi fortsatte att dricka i skolan, det var nästan att man fortsatte att trotsa för att få stanna på älskade real för all framtid, allt jag ville denna dag var att morgondagen skulle vara precis som vanligt, och det var jag inte ensam om att tycka. Fröknarna hade samlats för att presentera sig med sina riktiga namn, vilket vi sällan kallar de, de höll tal och inte ett öga var torrt. Sedan såg vi en film med olika klipp från våran tid, och samtigit som sminket började avta efter alla tårar så var det dags för fotografering. Till våran glädje så var fotografen ingen mindre än favoriten Kim, och han fick fram skrattet hos oss alla återigen. Efter att vi tillslut hade fått ett någorlunda fint kort så var det dags för avslutningsmiddag på pronova, otroligt trevligt och sorgligt, eftersom våra lärare är minst lika sjuka som vi så blev det många glada skratt, som ibland ledde till tårar utav sorg.
Efter middagen var det endast några timmar kvar tills våran skillsmässo. Vi återvände tillbaka till skolan för att göra oss i ordning inför utspringet, för vanliga människor innebär "att göra iordning sig" att bättra på sminket, putsa klackarna och fixa håret men för oss betyder det mer, av med klackarna, på med tutorna och på med säkerhetslinorna(axelbanden) för snart var det dags för härj!
Men innan dess var det betygsutdelning, vet inte hur jag lyckades ennu en gång, men nöjd var jag iallafall, inte ett enda IG, förutom mitt frivilliga ig förstårs men vad gör det om hundra år när allting kommer kring. Sedan var det "frökenkramdags" och tårarna sprutade från alla håll. Aldrig vill vi lämna detta, men illa tvunget. Även de tuffaste av de tuffaste bjöd på ganska många tårar. I detta laget fanns det inte mycket smink kvar, mössan kliade och klänningen var smutsig - precis som det ska så att säga:)
Efter vi hade vrålat och viftat med våra galet fula flaggor genom fönstret var det dags att rada upp sig innanför dörren för att snart sjunga, sjung om studentens lyckliga dar. Först ut var grabbsen som mjukade upp publiken inför galenskaparna HG. Vi vrålade allt vad vi hade kvar efter 9 dagar utav enbart fest, men visst kunde vi liva upp hela parken med; HG TILL LANDSLAGET SHALALALLA! Sedan den där sången som vi bara kunde första versen på, men det var ingen som var förvånad som vanligt :)
Dags att hitta släkten i folkhavet, kramas, gråta, bli tung runt halsen och kramas lite till.
Nu var den stora tiden inne, FLAKET. Och även här är vi inte som alla andra, medans alla andra klasser bara tutade iväg till släktens jubel så fick släktarna till oss stå och titta på när vi dekorerade vårt flak, för varför ska man göra det i tid? Men efter ett tag kom vi iväg, och på fullaste allvar nu så var detta bland de roligaste timmarna i mitt liv, galet kul och fy i helvete rent ut sagt vad jag älskar dessa människor, de har varit mitt allt i tre år och snart är det över. Vi skrattade, sprutade champagne, dansade som vildar, tutade och härjade, vi gjorde det vi är bäst på helt enkelt, det vi är gjorda för. Men efter någon timme kom låten " det över nu", då brast allting, allt föll ihop. Jag kunde knappt andas längre så mycket som jag grät, det gjorde ont, överallt. När lastbilen rullade in vid skolan igen förstod vi allihopa att det var över, SÅ ÖVER. Vi ville inte gå av, ville stanna föralltid med dessa människor. Vi packade ihop och tog vårat pick och pack och drog oss hemmåt för lite släkt och vännerfirande, alltid lika trevligt. Efter ett par timmar med presenter, kramar, mat och dryck var det återigen dags att besöka vår genom tidernas bästa vän, krogen! FYFAN vilken natt, morgon och lite till, galet säger jag bara :)
Dagen började med att jag och Johanna skulle försöka vara i tid för en gångs skull, vi lyckades inte. Men visst fick vi i oss champagne till frukost endå. Fröken hotade med att vi ej skulle få springa ut om vi fortsatte att dricka i skolan, det var nästan att man fortsatte att trotsa för att få stanna på älskade real för all framtid, allt jag ville denna dag var att morgondagen skulle vara precis som vanligt, och det var jag inte ensam om att tycka. Fröknarna hade samlats för att presentera sig med sina riktiga namn, vilket vi sällan kallar de, de höll tal och inte ett öga var torrt. Sedan såg vi en film med olika klipp från våran tid, och samtigit som sminket började avta efter alla tårar så var det dags för fotografering. Till våran glädje så var fotografen ingen mindre än favoriten Kim, och han fick fram skrattet hos oss alla återigen. Efter att vi tillslut hade fått ett någorlunda fint kort så var det dags för avslutningsmiddag på pronova, otroligt trevligt och sorgligt, eftersom våra lärare är minst lika sjuka som vi så blev det många glada skratt, som ibland ledde till tårar utav sorg.
Efter middagen var det endast några timmar kvar tills våran skillsmässo. Vi återvände tillbaka till skolan för att göra oss i ordning inför utspringet, för vanliga människor innebär "att göra iordning sig" att bättra på sminket, putsa klackarna och fixa håret men för oss betyder det mer, av med klackarna, på med tutorna och på med säkerhetslinorna(axelbanden) för snart var det dags för härj!
Men innan dess var det betygsutdelning, vet inte hur jag lyckades ennu en gång, men nöjd var jag iallafall, inte ett enda IG, förutom mitt frivilliga ig förstårs men vad gör det om hundra år när allting kommer kring. Sedan var det "frökenkramdags" och tårarna sprutade från alla håll. Aldrig vill vi lämna detta, men illa tvunget. Även de tuffaste av de tuffaste bjöd på ganska många tårar. I detta laget fanns det inte mycket smink kvar, mössan kliade och klänningen var smutsig - precis som det ska så att säga:)
Efter vi hade vrålat och viftat med våra galet fula flaggor genom fönstret var det dags att rada upp sig innanför dörren för att snart sjunga, sjung om studentens lyckliga dar. Först ut var grabbsen som mjukade upp publiken inför galenskaparna HG. Vi vrålade allt vad vi hade kvar efter 9 dagar utav enbart fest, men visst kunde vi liva upp hela parken med; HG TILL LANDSLAGET SHALALALLA! Sedan den där sången som vi bara kunde första versen på, men det var ingen som var förvånad som vanligt :)
Dags att hitta släkten i folkhavet, kramas, gråta, bli tung runt halsen och kramas lite till.
Nu var den stora tiden inne, FLAKET. Och även här är vi inte som alla andra, medans alla andra klasser bara tutade iväg till släktens jubel så fick släktarna till oss stå och titta på när vi dekorerade vårt flak, för varför ska man göra det i tid? Men efter ett tag kom vi iväg, och på fullaste allvar nu så var detta bland de roligaste timmarna i mitt liv, galet kul och fy i helvete rent ut sagt vad jag älskar dessa människor, de har varit mitt allt i tre år och snart är det över. Vi skrattade, sprutade champagne, dansade som vildar, tutade och härjade, vi gjorde det vi är bäst på helt enkelt, det vi är gjorda för. Men efter någon timme kom låten " det över nu", då brast allting, allt föll ihop. Jag kunde knappt andas längre så mycket som jag grät, det gjorde ont, överallt. När lastbilen rullade in vid skolan igen förstod vi allihopa att det var över, SÅ ÖVER. Vi ville inte gå av, ville stanna föralltid med dessa människor. Vi packade ihop och tog vårat pick och pack och drog oss hemmåt för lite släkt och vännerfirande, alltid lika trevligt. Efter ett par timmar med presenter, kramar, mat och dryck var det återigen dags att besöka vår genom tidernas bästa vän, krogen! FYFAN vilken natt, morgon och lite till, galet säger jag bara :)
Kommentarer
Trackback
