emma karlsson

Vet inte om jag lever eller är död. Känner hur älskade förkylningen kryper allt närmare och vad som är ännu närmare är studentveckan, alltså ingen bra kombination. Men ska inte klaga, solen skiner, mina vänner skiner och ponnyn kammade ihop 66% i sin första L:A idag, vilket endast ledde till en tredje placering men vad gör det när hon endast gått ett par L:B i sitt liv, och går in o gör allt jag ber om i en L:A hon aldrig har nosat på, hon gjorde min dag helt enkelt och efter denna helg behövdes det. Hjärnan fungerade värr än vanligt och reaktionsförmågan var otroligt långsam men red ju inte vilse iaf.

Helgen har väl bjudit på i princip allt jag önskat mig, sol, glädje, fina hästar, underbara människor, lycka, galna skratt, grus i håret, onda fötter och fem meter längre armar efter allt hinderbärande, men tusan vad vi har haft det bra. Jag älskar när man känner att man lever, ni vet när man passerar den där gränsen till att vara nästan döende men man forfarande lever, och man vet att man har något man lever för men som man lika gärna skulle kunna dö för. Det är då jag är lycklig.

Ja ännu ett "nhs" är över vilket både är skönt och kind of hämskt. Har jobbat på banan hela helgen ocha jag måste verkligen säga att jag har haft det underbart roligt. Trotts regn, lera, mera regn, tunga hinder, arbete på tid, ingen sömn och att vi klassas som B-människor så har jag inte avverkat en enda sur min och jag har inte sett många sura miner häller. Men vilket gäng är bättre än "banjävlarna" lixom, sjuka människor men tusan vad vi är kul!

Imorgon är allt som vanligt igen efter en veckas skolledigt men snart är detta slut, tiden går allt för fort just nu, jag hinner inte med något alls! Så mycket att göra och så lite tid. Men man känner att man lever så att säga, lagom sliten efter hälgen, höften är ur funktion, värr än vanligt asså, benhinnorna blir inte smärtfria och att första klassen började 06.15 i morse efter att ha spenderat en natt som väktare gör ju inte att hjärnan arbetar lättare, man kan säga att sömnen lyste med sin frånvaro inatt, men det kommer ju fler nätter, man behöver ju inte sova varje natt.

Att flyga har aldrig varit något jag tyckt om men ditvägen gick strålande och jag kände mig faktiskt lite stolt över mig själv att jag inte var vettskrämd. Dock blev det ingen vilosemester, turrarna var som iglar, jobbigt men sant. Vattnet var kallt och det regnade några dagar. Jag brände mig för första gången i mitt liv och flagar nu lagom till studenten. Jag läste ut en hel bok för första gången i trisstess. Jag red på en kamel runt poolerna. De körde som galningar, inga lagar och regler, funderar på om jag borde åka dit o ta mitt körkort. Busschaffisen ropa hoppala när vi flög över vägguppen i minst 120 km. Jag har fortfarande inte lärt mig att dyka. Jag har aldrig nånsin längtat efter mina vänner så mycket. Och hästarna såklart. Jag har läst ca ett halvt kapitel i körboken, tråkigt. Jag har aldrig bett till gud förr men under flygresan bad jag flera gånger i hopp om att vi inte skulle dö, värsta jag varit med om så om jag var glad när vi landade, det gjorde inte ett dugg att det regna och var 8 grader i mitt älskade Sverige. Trotts alla bravader har vi haft det trevligt med god mat, sol och bad och bara lata dagar på stranden. Men fy vad jag älskar att vara hemma i mitt fina Norrköping.

Börjar få lite ångest inför flytten eller kankse inte ångest men jag är nervös och drömmer mardrömmar, men jag tror det blir bra när allt har hamnat på sin plats. Både Roine och Sander är toppen men något som slår mitt hjärta i tusen bitar är, hur ska jag nånsin leva utan älskade "gänget". Alla underbara vänner som jag älskar över hela mitt hjärta, alla år  och minnen vi tillbringat tillsammans går inte att glömma. Och Sara eller lite mer Brinkenstjärna, hur ska jag nånsin kunna tacka henne!? Hon har nog räddat mig på alla sätt, vet inte ens vad jag ska säga mer än att hon är bäst på alla sätt. :)

Efter denna fantastiska dag är det dags för sängen, lite välbehövlig sömn. Många glada skratt idag och det spelar ingen roll om regnet öser ner för humöret är endå alltid på topp, jag älskar er mina kämpar!

Fyll inte ditt liv med dagar, utan fyll dina dagar med liv.
ab imo pectore, em

Tjugo minuter kvar till vi drar oss mot flygplatsen! GÖTT! Ska bli skönt med lite sol och semester, lite avkoppling från omvärlden som jag just nu är lite trött på! Ja, har igentligen inte så mycket att säga mer än att vi är galet taggade inför studentveckan, våra planer smids mer allt i detalj och idag har även en studentklänning inhandlats, bättre sent än aldrig, förstår inte varför man ska göra allt i tid, lite mer spänning såhär! Och mina skolarbeten är i stort sätt klara, utom några få, vilket löser sig så småningom,,,sen är det bara det där helvetes körkortet som ska kirras, böckerna är med på resan, får se hur mycket jag får gjort, jag känner mig själv tyvärr!

Men nu kommer skussen, hadt så fint mina käraste och lova mig att om jag dör så ta hand om Coby åt mig!

love//emms

Bryta ihop eller bita ihop, det är frågan just nu, jag orkar verkligen inte mer nu, jag ger upp helt enkelt men tusan vad jag kommer att ångra mig! Ja, skolan är det jag pratar om, det finns ju SÅ mycket roligare saker att göra just nu. Men nu får det väl bära eller brista, kör sista racet nu för på torsdag åker jag till turklandet, ska bli skönt att träffa min bästa vän på riktigt, solen, han gör mig alltid så glad!

Det känns som om det är höst, ruggigt, grått och kallt. Men idag trottsade vi vädret och styrde kosan ut på landet för att titta på ponnytävlingar, trevligt och dessutom mysigt, men vad räddar dessa dagar bättre om inte lite hästar, goda vänner, lite kaffe och ännu mera hästnäsor? Ja en riktig sån dag har det varit, Tibbie the star gick som klockan, sedan åkte jag och Annelie och tog in fölungarna, de är underbara! Sedan en tur på Nils för att sedan gå på födelsedagskalas, vilket var mycket trevligt och god mat fick vi tillagat av min käraste vän Heidi! Hon är fantastisk på alla sätt ♥

Tiden går fruktansvärt fort nu, hinner varken med mig själv eller något annat och även väldigt blandade känslor just nu. Mycket känslig period nu, men så fort allt styr upp sig ska nog allt gå ur vägen. Live, laugh and learn. Hur ska jag nånsin reda livet utan mina älskade vänner som ALLTID finns här för mig, och utan Sara och utan mina trogna hästar och utan familjen och utan trygga Norrköping? Man kan väl säga att jag är rädd just nu eller nervös, jag vet inte, både och kankse. MEN nu måste jag gå vidare så det blir något utav mig, man kan inte stanna i tryggheten livet ut? För påminn oss om när vi önskar oss ett liv utan svårigheter att ekar växer sig starka i motvind och att diamanter framställs under tryck. Så ge aldrig upp dina drömmar, det är för dem vi lever, och dör för.



Coco Chanell
2010-05-07
e. Jalos Vidar
u. Coby

Bosse har fått en helsyrra, nu är de tre i min Cobyfamilj!

Dagar som denna är bara så underbara. Solen har värmt hela dagen och jag har varit sådär hopplöst lycklig, min älskade skola har jag att tacka dagen för. Alla är som en hel familj och jag bara älskar det över allt annat. Som fröken säger; när ni lämnar oss kommer mitt hjärta att gå i tusen bitar, det kommer mitt med.
Dagen har som sagt spenderats i skolan från 11:00 till 19:00 för att vi har haft real-mässa, vilket innebär galet mycket skratt, dans på bordet, kärlek, lycka, fröknar som delar ut mellis, riktig häst som klipper gräsmattan, pocorn, chips, microvågsugnar och sist men inte minst hästbilder över hela skolan. Ja, jag kan inte förklara min kärlek i ord...

Dock så tyngde min körlektion ner humöret ngt idag, tusan vad svårt det ska vara att köra bil, eller att köra är ju igentligen en piss of cake men om bara alla andra kunde akta sig för mig, eller hälst av allt, hålla sig inne när jag ska köra, för jag tycker att jag ska få köra först jämt men det tycker inte min körskolelärare...Nu ska jag verkligen sova, då min sovklocka ringde för länge sen, lång dag imorgon men sedan är det lång helg vilkeet jag inte var alls förbredd på, ha gärna noll koll... och om lite drygt en vecka åker jag till turkiet, gött!



Bild från när klassen var i skåne, underbar vecka.

Så sant som det är sagt, ingen rast och ingen ro här inte, nu måste jag välja mitt liv. Och just nu har jag valt mina hästar men nu är det nog dags att tänka om, jag har en vecka på mig att slutföra ALLA ämnen i skolan och då menar jag inte att jag har en rest, nej det är 10tal. Suck men nu ska kämpa in i det sista?! Får se hur det går med det...
Idag har det i alla fall vart fullt upp, precis som alla andra dagar, idag har det hunnits med att titta på en lägenhet i mantorp som var jättefin, trevligt omräde och nära till jobbet, så den känns bra, känns som att livet börjar styra upp sig bara jag får någonstans att bo och det ska bli SÅ skönt att ha något eget, bara mitt. Sedan tog vi en sväng på Ikea, alltid lika roande, eller inte! Dock smet jag till ikano som i o för sig är lika booring, men jag hittade en studentklänning som såklart inte fanns i min storlek, typiskt mig att vara ute i sista sekund. Sedan for jag till stallet och red lite hästar och bäddade deras sängar så mjukt! Och tro det eller ej men nu så har jag pluggat men ger nog upp nu för uschalingevad tråkigt det är! Snart är det ett minne blott...

Måste ju även nämna att min älskade ponny fick ett föl natten till lördag, äntligen så fick jag min Coco Chanelle. Kolsvart med två vita bakkotor, underbar!

Ännu en dag har mina hästar räddat mitt humör, ja de räddar nog mitt liv mer eller mindre.

Denna helg har jag varit tävlingsfri vilket betyder att jag har haft en hel helg "ledigt", vilket har varit underbart, eller välbehövligt kankse är mer rätt ordval. Gårdagen tillbringades som vanligt först i stallet och alla hästar skötte sig utmärkt. Sedan vankades det utgång och jag var inte pepp alls till en början, det blev sent i stallet vilket resulterade i en snabbdusch, lite mascara och ett snabbt klädval som i andra fall brukar vara minst ett dygn innan. Så iförd converse och en helt vanlig vardagstunika vandrade jag hem till Johanna närmare kl 10. Vi förfestade helt ensamma hon och jag, men vem har sagt att man måste vara fler för att ha kul? Vi löste det iaf jättebra på egen hand :) Väl på krogen var både jag och Johanna taggade för en galen kväll mot alla tidigare tveksamheter, var faktiskt en riktig bra utgång om man bortser från vissa incidenter såklart men vad vore livet om allt gick som smort? Dock trodde jag att jag hade hittat min prins men prinsen var ingen prins tyvärr.

Men nu efter denna dag som har innehållt hästar från morgon till kväll, barnkalas, fölnäsor, kostank, skräpmatskäkande och allmänt trevligt mys med mina absoluta favoriter så är det dags för sängen och jag kommer att somna gott efter ett par glas vin...

love like you never been hurt...

close your eyes, clear your heart and let it go.

och det är precis vad jag ska göra. Hur kunde jag nånsin tro att detta skulle vara annorlunda mot allt annat.
Men jag ska inte klaga, livet leker rätt så bra nu, nästan exakt 1 månad kvar till studenten, det är dock mer skrämmande än fantastiskt. Hur ska jag nånsin kunna leva utan mitt HG? Med er är allt som en dans på rosor, det har jag sagt förr men med er är jag verkligen mig själv och hur underbart roligt har vi inte, inga krav - bara lycka. Jag älskar verkligen er av hela mitt hjärta och jag ska njuta av varje sekund vi har kvar tillsammans. Men jag tror livet som hästskötare kan bli rätt så bra, det känns som att jag har hamnat rätt, även om det skrämmer mig att bo själv så ser jag faktiskt fram mot att flytta, ska bara tygla min rädsla för mörker-allt går om man vill!




Snart är det även dags för en veckas solsemester, kan vara behövligt. Ligga o plaska i vattnet samtidigt som man bränner fläsk i solen, kan det bli bättre. En vacker dag när jag kan slita mig från mina hästar så ska jag absolut jobba ngt år i utlandet och bara leva livet, party like a rockstar helt enkelt. Men tills den dagen är inne dröjer.
Men även om jag ska tillbringa en hel vecka tillsammans med min sjuka familj så ser jag faktiskt fram mot det. Vem vet, jag kankse hittar en turre att slaffsa med, så som min far uttrycker det, men det är nog ingen risk...

Kind of bloggtorka, men inte så konstigt pga av allt jag har att göra. Har inte haft en gnutta tid över på jättelänge, den enda lediga tid går åt till att plugga, det är surt jag vet men våga vägra IG! Säger som bjertis; går du in i väggen har du hållt för lågt tempo...Spring igenom den!!!!! Lite av sanningen och lite utav mitt liv just nu, man försöker göra allt och vara alla till lags, det går bra ett tag tills man inte vet vad man gör längre, man vet knappt vad man heter och man glömmer bort att leva ut sina drömmar. 

Men snart är studenten här och jag kan verkligen inte fatta det, jag vill inte fatta det. För det första så trodde jag aldrig att jag skulle ta studenten, trodde jag hade gått klart skolan efter 9an, och för det andra så känns det lite 50/50 just nu, väldigt blandade känslor. Jag tjuter var om vartannat och i andra sekunden är jag väldens lyckligaste över att jag ska ut i the real life. Dessa tre år har verkligen vart de bästa i mitt liv och den dagen vi står på trappan kommer jag att tjuta blod. Ja, som ni har förstått så är jag inne i en väldigt känslig period just nu...det krävs inte mycket för att jag ska bryta ihop om dagarna, mestadels så bryter jag ihop i de lyckligaste stunderna. Jag kommer aldrig att få tillbaka denna underbara tid, men varje början har ett slut men I hold yesterday in my heart. Men varje slut har även en början och jag hoppas över hela mitt liv att detta kommer att funka, jag är nervös.