emma karlsson

Idag var vi lediga som TUR var! Anledningen till detta var att Fröken inte ville ha med oss på vandring i vårat numera vardagliga skick vilket kanske var en bra idé efter gårdagens bravader! Så tisdagen ägnade jag mig lite åt helt onödiga saker så som att ligga på soffan och se film i väntan av att det skulle bli em så jag kunde avvärka ännu en dubbellektion på körskolan, vilket inte är min favoritgöra men även detta gick sin väg och sedan var det bara på vinet igen och tagga utgång. Denna kväll började väl sådär halvbra, känslorna tog överstyr men efter några(många) jäger så såg vi ljuset igen! Vad vi kan konstatera efter denna kväll är att det blir verkligen vad man gör det till, för fyfan vad kul vi hade de sista timmarna! Men även det roliga måste ha ett slut så framåt fyra vara det dags att tänka hemgång!  Så puss på denna kväll.

Måndag och man borde gå till skolan men när klockan ringde 07:00 var jag inte levande, vet inte vad som tog värst, att jag varit nykter dagen innan eller att jag jobbat ihäl mig föregående dag, men min första tanke var, jag behöver mer sömn! Så jag somnade sött om och taggade på så sätt inför kvällens bravader. Men mina kära lagkamrater höll ledningen uppe i realkampen på åby och därmed vann, vilket kändes som att kvällen skulle sluta bra och det gjorde den verkligen.

Frammåt kvällningen drog hg-jävlarna mot eneby till Johanna eller lite mer kallad kortis, lillen, lillkräkis och ja, jag kan fortsätta med hennes smeknamn till imorgon, men det sägs ju att kärt barn har många namn.. :) innan anstormningen hade vi fått order om att vi skulle hålla oss lugna, inte spilla, inte spy och inte ta sönder partytältet, men ni som känner hg vet att detta inte var möjligt, vi lyckades (inte) uppfylla alla önskningar. Men vad roligt vi hade, som alltid med hg iofs, ni är bara så bäst. Beas klass var även där och de gillade att sitta still och spela spel vilket vi gärna hakade på en stund vilket resulterade i väldigt glada(fulla) människor! När kvällen började närma sig krogendags blev det dags att plocka ihop våra ägodelar vilket kan vara en tuff match bland dessa människor, men dagen efter brukar det ordna upp sig vems skor och jackor som igentligen är vems. Johanna tog sig även en rejäl åktur nedför trappen, hon överlevde som tur va men vetefan om hon hade gjort det om hon inte hade dessa promillen i sig, ni ser, alkohol är bra! Vägen till krogen kan ha vart den roligaste i mitt liv so far, behöver inte nämna alla smaskiga detaljer här men fyfan vad vi är bra!

Krogen var oxo en av de roligaste utgångarna på länge, kan det var varit för det var väldigt mycket alkohol inblandat eller bara glada studenter? mig spelar det iaf ingen roll för fyfan vilken kväll/natt/morgon vi hade!

Här kommer en del utav våran mösspåtagning.....:)

Med en fruktansvärd bakfylla och två timmars sömn på nacken var det bara att kliva upp ur min sköna säng som var extra skön just denna morgon för att åka till stallet och hoppa lite häst. Folk kallar mig för freak men vad gör man inte för de älskade hästarna, det spelar ingen roll hur man än mår för där mår man alltid bra. Dagen började iallafall bra, vi var där och vattnade hela banan med vattentanken kl 06:30, fångade en häst som var på rymmen, fodrade alla små troll och byggde sedan upp banan som vi tidigare rivit efter att ha byggt upp den för att vattentanken var stor som ett hus, suck. MEN efter detta fick jag mitt morgonkaffe och jag var Emma igen, tack och lov. Första klassen hoppade han som en stjärna, framhoppningen gick han som smör i solsken och inne på banan hoppade han jättefint och la i högsta växeln och var nolla på hinder. Han kändes lysande inför nästa klass men jag kände mig bara värre och värre. Med ett par suddiga ögon och en snurrade hjärna så gick jag in på banan och hoppades att han skulle hoppa utan min hjälp men nej det ville han inte, så jag gjorde en fin avsittning. Jag skämdes och detta blev en mycket känslig dag, värd att glömmas så att säga men väl hemma, lagom sliten och söndertrasad så var det bara på vinet igen, ibland tycker jag att smink är en bra uppfinning. Kvällen gick i lugnets tecken, gott att dricka, härliga skratt och underbara vänner. Fyra dagar kvar nu tills det värsta av det bästa inträffar. Jag vet inte om jag ska vara glad eller kedja fast mig vid skolan för att slippa verkligheten. Men visst ska det bli spännande att inleda nästa kapitel i mitt liv nu, eller det är nog inte ens nästa kapitel, det är nog en helt ny bok som öppnas nu!

Dag fyra vaknade jag med tuppen som vanligt, upp och hoppa, dags att håppla pålle. Försökte använda den snabba och effektiva sidan utav mig men även denna dag kändes det som att hjärnan var obefintlig och kroppen kändes som om jag hade bestigit mount everest flera dagar i rad. Men att bygga banan, fixa alla priser, klippa gräset, rida bulis och åter fixa allt annat inför morgondagen tog mig hela dagen och det tog även alla mina återstående krafter att utföra detta mansgöra men sedan var det bara hem för att duscha bort allt grus för att sedan bege mig till krogen. Väl ute hade jag det riktigt roligt (som vanligt med de allra bästa girlsen) men med en liten tanke på morgondagen så begav jag mig hemmåt framåt halv tre, har nog aldrig hänt att jag gått innan stängningsdags. En åktur med mormor hem kan oxo vara ganska roande, bjöd på det mästa med många skratt dessutom.

Dag tre började som sagt med en ordäntlig bakfylla, eller dag tre började aldrig igentligen, det var dag 2 som aldrig slutade, samtliga var nog fortfarande fulla. Men som sagt mösspåtagning med älskade familjen på skolan, ja vi är verkligen som en familj hela skolan, det är svårt att förklara vår kärlek till älskade real, det måste upplevas. Rektor höll något tal om mössans historia som vi inte förstod ett skvatt av men sedan var det dags att hurra och mössorna sattes på till vår allas stora lycka. Efter detta var det som sagt dags för lite träning till utspringet men det la vi ner rätt så fort eftersom det inte gick så vidare bra, hoppas på bättre lycka på torsdag.

Annars bestod denna dag mest utav mys med mina kära vänner, allt är bara som vanligt mellan oss, jag tror att ingen direkt har ställt sig in på att vi snart ska lämna varandra för all framtid. För många av oss är detta en otroligt känslig vecka men endå en vecka full utav vår vanliga vardag. Allt är som det är och allt är som det borde men om mindre än en vecka så sitter vi rädda, nakna och exposed, och tänker tillbaka på dessa tre fantastiskt underbara år tillsammans som nu har passerat och ett nytt kapitel i livet har startat.

Tanken denna torsdag var att vi skulle ta oss upp för att göra våran käraste idrottsfröken nöjd genom att spela ett parti brännsoll. Men när klockan ringde 08:00 så var inte livet på topp, jag var nog inte bakis, jag var förtfarande full så beslöt mig för att stanna i sängen för en gångs skull, välbehövligt! Senare mot eftermiddan vankades det körlektion, en dubbel jävel dessutom, tusan vad tråkigt och det var inte den bästa körningen, dock tur att jag slapp blåsa. Men efter körningen var det bara på't igen. Förfest i vasaparken tillsammans med mitt älskade HG, finns inte mycket bättre än goda vänner, jordgubbar, vin och sol. Vi sjöng våra sånger om och om igen till rösten inte ville mer. När mörkret kom allt närmare begav vi oss ner mot krogen, vår bästa vän Hugo. Vi sjöng så hela staden hörde oss, härliga studenttider tänker nog allt folk, för denna kväll var det inte en enda sur min! Väl inne på krogen levde vi som kungar, eller lite mer som galningar ur andras synvinklar kankse, men OM vi hade roligt. En av de bästa utgångarna på väldigt länge. När det var stängningsdags tog vi vårt pick och pack och drog oss ut gatan där det bjöds på både dans och andra spännande hemligheter. Lagom tills det började ljusna började vi våran vandring tillsammans med BB och hans coola gäng mot donken, det var en lååång vandring! Men att hänga på donken tillsammans med alla Hugos arbetare kan ju också vara väldigt roande, men sen blev tant Elin lite trött då var det bara att knalla hemmåt. Men vem orkar gå, så vi hittade en bil att bara hoppa in i till Elins stora förtjusning men även denna gång kom vi hem hela och rena, nästan. Skulle testa att sova någon timme men det gick ju sådär och när klockan ringde var det bara att sätta på sig mössan och knalla till skolan där det vankades mösspåtagning. Så iklädda samma kläder från gårdagen med ett och annat i både hår och på kroppen så gick vi hemifrån utan att dejta spegeln, tur det. Mösspåtagningen som vi hade ett antal dagar försent, vi är ju faktiskt inne på dag nummer tre nu, men den gick iallafall rätt smärtfritt, vi var ju fortfarande fulla. Men utspringsträningen gick ju mindre bra, men det löser sig!

Vi inledde studentveckan med stil, glädje och kärlek, så mycket kärlek. Solen sken och alla var på toppenhumör. Vi förflyttade oss från vackra Norrköping, till lilla, lilla Sörping där vi tände grillen och korkade upp. Till och med fröken var där och såg på våra galenskaper, tusan vad jag älskar mitt REAL. Vi hade en egen mösspåtagning, kankse en sådan lite utöver det vanliga, men ni kan va lugna, allt finns på film och ni ska få se allt, nästan allt iaf, inte nakenscenerna! haha. Vi vrålade, härjade och sjöng oss igenom hela kvällen, det finns nog ingen klass som har så många "sånger". Det vankades natt så vi tog våra mössor och begav oss mot bussen där det vrålades ännu mer till bilarnas förtjusning. Inte ens farbror blå stannade, han vinkade så glatt och tänkte nog, låt dem hållas de idioterna! Bussresan var iaf väldigt ostadig så som jag minns det, men inte hängde vi läpp för det, vi sjöng HG till landslageeet om och om igen. Väl inne på krogen härjade vi som vanligt och drack alldels för mycket förstås. Vad som hände därefter behövs inte nämnas här. Så summan på kardemumma av denna kväll är att jag älskar vildhingsten och de brunstiga stona så fruktansvärt mycket, så tanken av att vi bara har en vecka kvar tillsammans gör ont, ont enda in själen. Ni är det bästa jag vet, föralltid.





please don't go
Let me have you just one moment more
all I need
All I want is just one moment more
You've got to hold me and keep me

Tell me that someday you'll be returning
And maybe
Maybe I'll believe
It's just enough to see a shooting star
To know you're never really far
It's just enough to see a shooting star
To know you're never really gone

Nu är det nära, såhär nära trodde jag aldrig att jag nånsin skulle vara studenten. Jag kommer såväl ihåg de dagar jag spenderade på Degeer, fruktansvärt tråkiga dagar. Tills den dagen jag bestämde mig för att detta med skola och lärdom inte var min grej och tog mitt pick och pack lämnade skåpsnyckeln till rektorn och sade adjö! Sade sedan upp mitt liv som Norrköpingsbo för ett tag och begav mig ut på helt nya äventyr, mot staden Västerås, eller lite mer, hålan Sura hammar utanför Västerås. Där jag tog mig an titeln som blondinen från Norrköping, jag mockade var dag, gav hästar hö stup i kvarten, red in vilda unghästar, utsatte mitt liv för att rida vildarna i terängen, var hundvakt åt tre ättriga russlar, spenderade kvällarna på ridbanan för att lära barnen att rida, trimmade shettisar, körde traktor, klippte gräs i en oändlighet men det bästa utav allt var de underbara människorna jag träffade. De fick mig efter ett halvår därifrån för att söka skola till min besvikelse. Men då dök såkallade Hästgymnasiet upp, älskade HG. Och det må ha varit det bästa valet i hela mitt liv. Trodde verkligen aldrig att jag skulle komma såhär långt, men nu sitter jag här, en dag kvar till mösspåtagning och jag är så fruktansvärt nöjd, lycklig, förväntansfull och glad. Jag vet inte hur jag nånsin ska kunna tacka alla dessa lärare, hästar men framför allt mina klasskompisar, jag är tom på ord. Dessa tre år är utan tvekan de bästa i mitt liv. Hur dessa människor får mig att känna mig så lycklig och fri, det är helt sinnesjukt. Allt vi har delat, allt vi har gjort och så som vi har älskat varandra, det är inte många som får känna denna känsla. Men jag har upplevt den och det är jag enormt tacksam över.

over and out.

Vet inte om jag lever eller är död. Känner hur älskade förkylningen kryper allt närmare och vad som är ännu närmare är studentveckan, alltså ingen bra kombination. Men ska inte klaga, solen skiner, mina vänner skiner och ponnyn kammade ihop 66% i sin första L:A idag, vilket endast ledde till en tredje placering men vad gör det när hon endast gått ett par L:B i sitt liv, och går in o gör allt jag ber om i en L:A hon aldrig har nosat på, hon gjorde min dag helt enkelt och efter denna helg behövdes det. Hjärnan fungerade värr än vanligt och reaktionsförmågan var otroligt långsam men red ju inte vilse iaf.

Helgen har väl bjudit på i princip allt jag önskat mig, sol, glädje, fina hästar, underbara människor, lycka, galna skratt, grus i håret, onda fötter och fem meter längre armar efter allt hinderbärande, men tusan vad vi har haft det bra. Jag älskar när man känner att man lever, ni vet när man passerar den där gränsen till att vara nästan döende men man forfarande lever, och man vet att man har något man lever för men som man lika gärna skulle kunna dö för. Det är då jag är lycklig.

Ja ännu ett "nhs" är över vilket både är skönt och kind of hämskt. Har jobbat på banan hela helgen ocha jag måste verkligen säga att jag har haft det underbart roligt. Trotts regn, lera, mera regn, tunga hinder, arbete på tid, ingen sömn och att vi klassas som B-människor så har jag inte avverkat en enda sur min och jag har inte sett många sura miner häller. Men vilket gäng är bättre än "banjävlarna" lixom, sjuka människor men tusan vad vi är kul!

Imorgon är allt som vanligt igen efter en veckas skolledigt men snart är detta slut, tiden går allt för fort just nu, jag hinner inte med något alls! Så mycket att göra och så lite tid. Men man känner att man lever så att säga, lagom sliten efter hälgen, höften är ur funktion, värr än vanligt asså, benhinnorna blir inte smärtfria och att första klassen började 06.15 i morse efter att ha spenderat en natt som väktare gör ju inte att hjärnan arbetar lättare, man kan säga att sömnen lyste med sin frånvaro inatt, men det kommer ju fler nätter, man behöver ju inte sova varje natt.

Att flyga har aldrig varit något jag tyckt om men ditvägen gick strålande och jag kände mig faktiskt lite stolt över mig själv att jag inte var vettskrämd. Dock blev det ingen vilosemester, turrarna var som iglar, jobbigt men sant. Vattnet var kallt och det regnade några dagar. Jag brände mig för första gången i mitt liv och flagar nu lagom till studenten. Jag läste ut en hel bok för första gången i trisstess. Jag red på en kamel runt poolerna. De körde som galningar, inga lagar och regler, funderar på om jag borde åka dit o ta mitt körkort. Busschaffisen ropa hoppala när vi flög över vägguppen i minst 120 km. Jag har fortfarande inte lärt mig att dyka. Jag har aldrig nånsin längtat efter mina vänner så mycket. Och hästarna såklart. Jag har läst ca ett halvt kapitel i körboken, tråkigt. Jag har aldrig bett till gud förr men under flygresan bad jag flera gånger i hopp om att vi inte skulle dö, värsta jag varit med om så om jag var glad när vi landade, det gjorde inte ett dugg att det regna och var 8 grader i mitt älskade Sverige. Trotts alla bravader har vi haft det trevligt med god mat, sol och bad och bara lata dagar på stranden. Men fy vad jag älskar att vara hemma i mitt fina Norrköping.

Börjar få lite ångest inför flytten eller kankse inte ångest men jag är nervös och drömmer mardrömmar, men jag tror det blir bra när allt har hamnat på sin plats. Både Roine och Sander är toppen men något som slår mitt hjärta i tusen bitar är, hur ska jag nånsin leva utan älskade "gänget". Alla underbara vänner som jag älskar över hela mitt hjärta, alla år  och minnen vi tillbringat tillsammans går inte att glömma. Och Sara eller lite mer Brinkenstjärna, hur ska jag nånsin kunna tacka henne!? Hon har nog räddat mig på alla sätt, vet inte ens vad jag ska säga mer än att hon är bäst på alla sätt. :)

Efter denna fantastiska dag är det dags för sängen, lite välbehövlig sömn. Många glada skratt idag och det spelar ingen roll om regnet öser ner för humöret är endå alltid på topp, jag älskar er mina kämpar!

Fyll inte ditt liv med dagar, utan fyll dina dagar med liv.
ab imo pectore, em

Tjugo minuter kvar till vi drar oss mot flygplatsen! GÖTT! Ska bli skönt med lite sol och semester, lite avkoppling från omvärlden som jag just nu är lite trött på! Ja, har igentligen inte så mycket att säga mer än att vi är galet taggade inför studentveckan, våra planer smids mer allt i detalj och idag har även en studentklänning inhandlats, bättre sent än aldrig, förstår inte varför man ska göra allt i tid, lite mer spänning såhär! Och mina skolarbeten är i stort sätt klara, utom några få, vilket löser sig så småningom,,,sen är det bara det där helvetes körkortet som ska kirras, böckerna är med på resan, får se hur mycket jag får gjort, jag känner mig själv tyvärr!

Men nu kommer skussen, hadt så fint mina käraste och lova mig att om jag dör så ta hand om Coby åt mig!

love//emms

Bryta ihop eller bita ihop, det är frågan just nu, jag orkar verkligen inte mer nu, jag ger upp helt enkelt men tusan vad jag kommer att ångra mig! Ja, skolan är det jag pratar om, det finns ju SÅ mycket roligare saker att göra just nu. Men nu får det väl bära eller brista, kör sista racet nu för på torsdag åker jag till turklandet, ska bli skönt att träffa min bästa vän på riktigt, solen, han gör mig alltid så glad!

Det känns som om det är höst, ruggigt, grått och kallt. Men idag trottsade vi vädret och styrde kosan ut på landet för att titta på ponnytävlingar, trevligt och dessutom mysigt, men vad räddar dessa dagar bättre om inte lite hästar, goda vänner, lite kaffe och ännu mera hästnäsor? Ja en riktig sån dag har det varit, Tibbie the star gick som klockan, sedan åkte jag och Annelie och tog in fölungarna, de är underbara! Sedan en tur på Nils för att sedan gå på födelsedagskalas, vilket var mycket trevligt och god mat fick vi tillagat av min käraste vän Heidi! Hon är fantastisk på alla sätt ♥

Tiden går fruktansvärt fort nu, hinner varken med mig själv eller något annat och även väldigt blandade känslor just nu. Mycket känslig period nu, men så fort allt styr upp sig ska nog allt gå ur vägen. Live, laugh and learn. Hur ska jag nånsin reda livet utan mina älskade vänner som ALLTID finns här för mig, och utan Sara och utan mina trogna hästar och utan familjen och utan trygga Norrköping? Man kan väl säga att jag är rädd just nu eller nervös, jag vet inte, både och kankse. MEN nu måste jag gå vidare så det blir något utav mig, man kan inte stanna i tryggheten livet ut? För påminn oss om när vi önskar oss ett liv utan svårigheter att ekar växer sig starka i motvind och att diamanter framställs under tryck. Så ge aldrig upp dina drömmar, det är för dem vi lever, och dör för.



Coco Chanell
2010-05-07
e. Jalos Vidar
u. Coby

Bosse har fått en helsyrra, nu är de tre i min Cobyfamilj!

Dagar som denna är bara så underbara. Solen har värmt hela dagen och jag har varit sådär hopplöst lycklig, min älskade skola har jag att tacka dagen för. Alla är som en hel familj och jag bara älskar det över allt annat. Som fröken säger; när ni lämnar oss kommer mitt hjärta att gå i tusen bitar, det kommer mitt med.
Dagen har som sagt spenderats i skolan från 11:00 till 19:00 för att vi har haft real-mässa, vilket innebär galet mycket skratt, dans på bordet, kärlek, lycka, fröknar som delar ut mellis, riktig häst som klipper gräsmattan, pocorn, chips, microvågsugnar och sist men inte minst hästbilder över hela skolan. Ja, jag kan inte förklara min kärlek i ord...

Dock så tyngde min körlektion ner humöret ngt idag, tusan vad svårt det ska vara att köra bil, eller att köra är ju igentligen en piss of cake men om bara alla andra kunde akta sig för mig, eller hälst av allt, hålla sig inne när jag ska köra, för jag tycker att jag ska få köra först jämt men det tycker inte min körskolelärare...Nu ska jag verkligen sova, då min sovklocka ringde för länge sen, lång dag imorgon men sedan är det lång helg vilkeet jag inte var alls förbredd på, ha gärna noll koll... och om lite drygt en vecka åker jag till turkiet, gött!



Bild från när klassen var i skåne, underbar vecka.

Så sant som det är sagt, ingen rast och ingen ro här inte, nu måste jag välja mitt liv. Och just nu har jag valt mina hästar men nu är det nog dags att tänka om, jag har en vecka på mig att slutföra ALLA ämnen i skolan och då menar jag inte att jag har en rest, nej det är 10tal. Suck men nu ska kämpa in i det sista?! Får se hur det går med det...
Idag har det i alla fall vart fullt upp, precis som alla andra dagar, idag har det hunnits med att titta på en lägenhet i mantorp som var jättefin, trevligt omräde och nära till jobbet, så den känns bra, känns som att livet börjar styra upp sig bara jag får någonstans att bo och det ska bli SÅ skönt att ha något eget, bara mitt. Sedan tog vi en sväng på Ikea, alltid lika roande, eller inte! Dock smet jag till ikano som i o för sig är lika booring, men jag hittade en studentklänning som såklart inte fanns i min storlek, typiskt mig att vara ute i sista sekund. Sedan for jag till stallet och red lite hästar och bäddade deras sängar så mjukt! Och tro det eller ej men nu så har jag pluggat men ger nog upp nu för uschalingevad tråkigt det är! Snart är det ett minne blott...

Måste ju även nämna att min älskade ponny fick ett föl natten till lördag, äntligen så fick jag min Coco Chanelle. Kolsvart med två vita bakkotor, underbar!

Ännu en dag har mina hästar räddat mitt humör, ja de räddar nog mitt liv mer eller mindre.

Denna helg har jag varit tävlingsfri vilket betyder att jag har haft en hel helg "ledigt", vilket har varit underbart, eller välbehövligt kankse är mer rätt ordval. Gårdagen tillbringades som vanligt först i stallet och alla hästar skötte sig utmärkt. Sedan vankades det utgång och jag var inte pepp alls till en början, det blev sent i stallet vilket resulterade i en snabbdusch, lite mascara och ett snabbt klädval som i andra fall brukar vara minst ett dygn innan. Så iförd converse och en helt vanlig vardagstunika vandrade jag hem till Johanna närmare kl 10. Vi förfestade helt ensamma hon och jag, men vem har sagt att man måste vara fler för att ha kul? Vi löste det iaf jättebra på egen hand :) Väl på krogen var både jag och Johanna taggade för en galen kväll mot alla tidigare tveksamheter, var faktiskt en riktig bra utgång om man bortser från vissa incidenter såklart men vad vore livet om allt gick som smort? Dock trodde jag att jag hade hittat min prins men prinsen var ingen prins tyvärr.

Men nu efter denna dag som har innehållt hästar från morgon till kväll, barnkalas, fölnäsor, kostank, skräpmatskäkande och allmänt trevligt mys med mina absoluta favoriter så är det dags för sängen och jag kommer att somna gott efter ett par glas vin...

love like you never been hurt...

close your eyes, clear your heart and let it go.

och det är precis vad jag ska göra. Hur kunde jag nånsin tro att detta skulle vara annorlunda mot allt annat.
Men jag ska inte klaga, livet leker rätt så bra nu, nästan exakt 1 månad kvar till studenten, det är dock mer skrämmande än fantastiskt. Hur ska jag nånsin kunna leva utan mitt HG? Med er är allt som en dans på rosor, det har jag sagt förr men med er är jag verkligen mig själv och hur underbart roligt har vi inte, inga krav - bara lycka. Jag älskar verkligen er av hela mitt hjärta och jag ska njuta av varje sekund vi har kvar tillsammans. Men jag tror livet som hästskötare kan bli rätt så bra, det känns som att jag har hamnat rätt, även om det skrämmer mig att bo själv så ser jag faktiskt fram mot att flytta, ska bara tygla min rädsla för mörker-allt går om man vill!




Snart är det även dags för en veckas solsemester, kan vara behövligt. Ligga o plaska i vattnet samtidigt som man bränner fläsk i solen, kan det bli bättre. En vacker dag när jag kan slita mig från mina hästar så ska jag absolut jobba ngt år i utlandet och bara leva livet, party like a rockstar helt enkelt. Men tills den dagen är inne dröjer.
Men även om jag ska tillbringa en hel vecka tillsammans med min sjuka familj så ser jag faktiskt fram mot det. Vem vet, jag kankse hittar en turre att slaffsa med, så som min far uttrycker det, men det är nog ingen risk...

Kind of bloggtorka, men inte så konstigt pga av allt jag har att göra. Har inte haft en gnutta tid över på jättelänge, den enda lediga tid går åt till att plugga, det är surt jag vet men våga vägra IG! Säger som bjertis; går du in i väggen har du hållt för lågt tempo...Spring igenom den!!!!! Lite av sanningen och lite utav mitt liv just nu, man försöker göra allt och vara alla till lags, det går bra ett tag tills man inte vet vad man gör längre, man vet knappt vad man heter och man glömmer bort att leva ut sina drömmar. 

Men snart är studenten här och jag kan verkligen inte fatta det, jag vill inte fatta det. För det första så trodde jag aldrig att jag skulle ta studenten, trodde jag hade gått klart skolan efter 9an, och för det andra så känns det lite 50/50 just nu, väldigt blandade känslor. Jag tjuter var om vartannat och i andra sekunden är jag väldens lyckligaste över att jag ska ut i the real life. Dessa tre år har verkligen vart de bästa i mitt liv och den dagen vi står på trappan kommer jag att tjuta blod. Ja, som ni har förstått så är jag inne i en väldigt känslig period just nu...det krävs inte mycket för att jag ska bryta ihop om dagarna, mestadels så bryter jag ihop i de lyckligaste stunderna. Jag kommer aldrig att få tillbaka denna underbara tid, men varje början har ett slut men I hold yesterday in my heart. Men varje slut har även en början och jag hoppas över hela mitt liv att detta kommer att funka, jag är nervös.