emma karlsson

long time no see...igen. men kära vänner, jag lever fortfarande, ibland är det knappt men jag är endå fortfarande livs levande och det tackar jag för. Att ta in hästarna i full storm är ett kapitel för sig, älskade söta lilla weine höll på att göra mos av lilla mig idag, ibland undrar jag hur de tänker,,dödar de mig så svälter de ju ihjäl så ska nog ha morronmöte med little wini imorn eller lite mer BIG MAMA som han igentligen är för dör jag blir nog måns o martin väldigt ledsna. Nog om döden jag lever ju fortfarande som sagt även om jag tar mig igenom dagarna med en karta piller just nu, men sjukdom och smärta jobbar man bort. Chefen har varit på semester en hel vecka vilket innebär att jag har haft alla superstars för mig själv, de har gått som stjärnor oxo, Måns gör mig alldels lycklig i själen varje dag, hur ska jag klara mig utan han sen,,,aee roinar får nog skicka med han :-) Men efter lite om och men fick även jag lukta på lite gbg och skandinavium doft, vilket gjorde mig till en ny människa, behövde verkligen lite ny ork och motivation. Träffade mkt trevligt folk, åt och drack gott och såg förstårs galet fina hästar, helt stört hur duktiga hästarna är,, ryttarna oxo för den delen. Efter en alldels för kort helg så började en ny vecka, känns som att veckorna bara går utan att det lixom händer något, man väntar bara på nästa vecka. Eller jag väntar nog mest på våren och sommaren, för att ge livet lite glädje igen. Den kommer sakta men säkert precis som alla andra saker, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge:)

Nu ska jag bädda ner mig i min goa säng och se på the notebook, kan vara världens finaste film,, det är ju rätt synd att sån kärlek bara finns på film men jag nöjer mig med det :) älska, glömma och förlåta känns som en bra avslutande mening. natti.

Ju äldre man blir desto visare blir man, trodde jag ja. Men ännu en gång har jag brytit mitt löfte om att aldrig mer dricka så man stupar, fast jag tror att det bara är en åldersgrej, man tål lixom mindre när man börjar bli gammal, eller så tål man mer och det resulterar i att man är mer död än levande dagen efter, vilket jag var idag. Att göra stallet en dag som denna är en upplevelse för sig, varje greptag orsakade en väldigt obehaglig känsla, och att linda benen ska vi inte prata om, sitta på huk för att sedan resa sig upp igen var väl inte det jag drömt om iaf, nä ni idag var min högsta dröm att få tillbringa en vecka i frammåtstupat sidoläge men vad gör man inte för sina stjärnor, de gör mig verkligen så glad, blir alldels hel utav dom. Men nu är det väl dags att skuffa i säng, imorgon beger vi oss iväg på clearround med 7 små hästar, vilket innebär inga lugna stunder :) puss och godnatt:)

kind of bloggtorka skulle man väl kunna säga...igen. men så är det när tiden inte räcker till och livet har för mycket gott att bjuda på. det jag menar är att jag gillar mitt lilla liv här i mantorp, det är verkligen som ett litet liv, man behhöver inte vara någon, inte någon mer än sig själv, och det gillar jag så mkt. Dagarna går som de ska offtast, olika incidenter både  här och där men det är väl de som gör vardagen, men kan känna att det är weine som får dagens ris, han är en hejjare på att inte göra som jag säger och hans största hobby är att smita när man ska ta in eller ut han från hagen, och idag gjorde han det han är bäst på och tog sig en repa i Carros trädgård, jag säger aldrig att jag hatar ngn häst men de grr han smiter säger jag det närmare hundra grr, men inte blir han snällare för det, man an väl säga såhär att jag längtar inte tills årets första tävling då han ska med, då är han vild och galen, helt ohanterbar most of the time, hoppas hans soulmate sander ska med :)) Nog prat om wienes äventyr, idag har hästarna hoppat som stjärnor, pia var väl ingen lysande stjärna men nog är hon fortfarande en stjärna. Roine lär mig rida sakta men säkert, han är bra han min chef, undra om jag nånsin kommer att kunna jobba för ngn annan...

Annars går väll livet som vanligt, kan känna att de sista veckorna har kännts lite tyngre, vad det beror på är vädret, skulle jag vilja säga men i detta fall är det inte vädret som tynger ner mitt humör, nej dt är ngt helt annat, men den som lever får se, jag hoppas som vanligt på det bästa och drömmer lite för stora drömmar, ibland är både människor och saker för bra för att vara sanna.

Nu borde jag nog skutta i säng, upp och studdsa om ett par få timmar igen :) men vad gör jag inte för mina absoluta favoriter.


Min bästabästa Måns, han gör mig hel varje dag. Igår va han jättesjuk, jätteont hade han och det var länge sen jag var så ledsen och rädd. Men imorse var han gamla, goa vanliga Månsan igen och ingen var gladare än jag :)
Godnatt.