emma karlsson

Idag var vi lediga som TUR var! Anledningen till detta var att Fröken inte ville ha med oss på vandring i vårat numera vardagliga skick vilket kanske var en bra idé efter gårdagens bravader! Så tisdagen ägnade jag mig lite åt helt onödiga saker så som att ligga på soffan och se film i väntan av att det skulle bli em så jag kunde avvärka ännu en dubbellektion på körskolan, vilket inte är min favoritgöra men även detta gick sin väg och sedan var det bara på vinet igen och tagga utgång. Denna kväll började väl sådär halvbra, känslorna tog överstyr men efter några(många) jäger så såg vi ljuset igen! Vad vi kan konstatera efter denna kväll är att det blir verkligen vad man gör det till, för fyfan vad kul vi hade de sista timmarna! Men även det roliga måste ha ett slut så framåt fyra vara det dags att tänka hemgång!  Så puss på denna kväll.

Måndag och man borde gå till skolan men när klockan ringde 07:00 var jag inte levande, vet inte vad som tog värst, att jag varit nykter dagen innan eller att jag jobbat ihäl mig föregående dag, men min första tanke var, jag behöver mer sömn! Så jag somnade sött om och taggade på så sätt inför kvällens bravader. Men mina kära lagkamrater höll ledningen uppe i realkampen på åby och därmed vann, vilket kändes som att kvällen skulle sluta bra och det gjorde den verkligen.

Frammåt kvällningen drog hg-jävlarna mot eneby till Johanna eller lite mer kallad kortis, lillen, lillkräkis och ja, jag kan fortsätta med hennes smeknamn till imorgon, men det sägs ju att kärt barn har många namn.. :) innan anstormningen hade vi fått order om att vi skulle hålla oss lugna, inte spilla, inte spy och inte ta sönder partytältet, men ni som känner hg vet att detta inte var möjligt, vi lyckades (inte) uppfylla alla önskningar. Men vad roligt vi hade, som alltid med hg iofs, ni är bara så bäst. Beas klass var även där och de gillade att sitta still och spela spel vilket vi gärna hakade på en stund vilket resulterade i väldigt glada(fulla) människor! När kvällen började närma sig krogendags blev det dags att plocka ihop våra ägodelar vilket kan vara en tuff match bland dessa människor, men dagen efter brukar det ordna upp sig vems skor och jackor som igentligen är vems. Johanna tog sig även en rejäl åktur nedför trappen, hon överlevde som tur va men vetefan om hon hade gjort det om hon inte hade dessa promillen i sig, ni ser, alkohol är bra! Vägen till krogen kan ha vart den roligaste i mitt liv so far, behöver inte nämna alla smaskiga detaljer här men fyfan vad vi är bra!

Krogen var oxo en av de roligaste utgångarna på länge, kan det var varit för det var väldigt mycket alkohol inblandat eller bara glada studenter? mig spelar det iaf ingen roll för fyfan vilken kväll/natt/morgon vi hade!

Här kommer en del utav våran mösspåtagning.....:)

Med en fruktansvärd bakfylla och två timmars sömn på nacken var det bara att kliva upp ur min sköna säng som var extra skön just denna morgon för att åka till stallet och hoppa lite häst. Folk kallar mig för freak men vad gör man inte för de älskade hästarna, det spelar ingen roll hur man än mår för där mår man alltid bra. Dagen började iallafall bra, vi var där och vattnade hela banan med vattentanken kl 06:30, fångade en häst som var på rymmen, fodrade alla små troll och byggde sedan upp banan som vi tidigare rivit efter att ha byggt upp den för att vattentanken var stor som ett hus, suck. MEN efter detta fick jag mitt morgonkaffe och jag var Emma igen, tack och lov. Första klassen hoppade han som en stjärna, framhoppningen gick han som smör i solsken och inne på banan hoppade han jättefint och la i högsta växeln och var nolla på hinder. Han kändes lysande inför nästa klass men jag kände mig bara värre och värre. Med ett par suddiga ögon och en snurrade hjärna så gick jag in på banan och hoppades att han skulle hoppa utan min hjälp men nej det ville han inte, så jag gjorde en fin avsittning. Jag skämdes och detta blev en mycket känslig dag, värd att glömmas så att säga men väl hemma, lagom sliten och söndertrasad så var det bara på vinet igen, ibland tycker jag att smink är en bra uppfinning. Kvällen gick i lugnets tecken, gott att dricka, härliga skratt och underbara vänner. Fyra dagar kvar nu tills det värsta av det bästa inträffar. Jag vet inte om jag ska vara glad eller kedja fast mig vid skolan för att slippa verkligheten. Men visst ska det bli spännande att inleda nästa kapitel i mitt liv nu, eller det är nog inte ens nästa kapitel, det är nog en helt ny bok som öppnas nu!

Dag fyra vaknade jag med tuppen som vanligt, upp och hoppa, dags att håppla pålle. Försökte använda den snabba och effektiva sidan utav mig men även denna dag kändes det som att hjärnan var obefintlig och kroppen kändes som om jag hade bestigit mount everest flera dagar i rad. Men att bygga banan, fixa alla priser, klippa gräset, rida bulis och åter fixa allt annat inför morgondagen tog mig hela dagen och det tog även alla mina återstående krafter att utföra detta mansgöra men sedan var det bara hem för att duscha bort allt grus för att sedan bege mig till krogen. Väl ute hade jag det riktigt roligt (som vanligt med de allra bästa girlsen) men med en liten tanke på morgondagen så begav jag mig hemmåt framåt halv tre, har nog aldrig hänt att jag gått innan stängningsdags. En åktur med mormor hem kan oxo vara ganska roande, bjöd på det mästa med många skratt dessutom.

Dag tre började som sagt med en ordäntlig bakfylla, eller dag tre började aldrig igentligen, det var dag 2 som aldrig slutade, samtliga var nog fortfarande fulla. Men som sagt mösspåtagning med älskade familjen på skolan, ja vi är verkligen som en familj hela skolan, det är svårt att förklara vår kärlek till älskade real, det måste upplevas. Rektor höll något tal om mössans historia som vi inte förstod ett skvatt av men sedan var det dags att hurra och mössorna sattes på till vår allas stora lycka. Efter detta var det som sagt dags för lite träning till utspringet men det la vi ner rätt så fort eftersom det inte gick så vidare bra, hoppas på bättre lycka på torsdag.

Annars bestod denna dag mest utav mys med mina kära vänner, allt är bara som vanligt mellan oss, jag tror att ingen direkt har ställt sig in på att vi snart ska lämna varandra för all framtid. För många av oss är detta en otroligt känslig vecka men endå en vecka full utav vår vanliga vardag. Allt är som det är och allt är som det borde men om mindre än en vecka så sitter vi rädda, nakna och exposed, och tänker tillbaka på dessa tre fantastiskt underbara år tillsammans som nu har passerat och ett nytt kapitel i livet har startat.

Tanken denna torsdag var att vi skulle ta oss upp för att göra våran käraste idrottsfröken nöjd genom att spela ett parti brännsoll. Men när klockan ringde 08:00 så var inte livet på topp, jag var nog inte bakis, jag var förtfarande full så beslöt mig för att stanna i sängen för en gångs skull, välbehövligt! Senare mot eftermiddan vankades det körlektion, en dubbel jävel dessutom, tusan vad tråkigt och det var inte den bästa körningen, dock tur att jag slapp blåsa. Men efter körningen var det bara på't igen. Förfest i vasaparken tillsammans med mitt älskade HG, finns inte mycket bättre än goda vänner, jordgubbar, vin och sol. Vi sjöng våra sånger om och om igen till rösten inte ville mer. När mörkret kom allt närmare begav vi oss ner mot krogen, vår bästa vän Hugo. Vi sjöng så hela staden hörde oss, härliga studenttider tänker nog allt folk, för denna kväll var det inte en enda sur min! Väl inne på krogen levde vi som kungar, eller lite mer som galningar ur andras synvinklar kankse, men OM vi hade roligt. En av de bästa utgångarna på väldigt länge. När det var stängningsdags tog vi vårt pick och pack och drog oss ut gatan där det bjöds på både dans och andra spännande hemligheter. Lagom tills det började ljusna började vi våran vandring tillsammans med BB och hans coola gäng mot donken, det var en lååång vandring! Men att hänga på donken tillsammans med alla Hugos arbetare kan ju också vara väldigt roande, men sen blev tant Elin lite trött då var det bara att knalla hemmåt. Men vem orkar gå, så vi hittade en bil att bara hoppa in i till Elins stora förtjusning men även denna gång kom vi hem hela och rena, nästan. Skulle testa att sova någon timme men det gick ju sådär och när klockan ringde var det bara att sätta på sig mössan och knalla till skolan där det vankades mösspåtagning. Så iklädda samma kläder från gårdagen med ett och annat i både hår och på kroppen så gick vi hemifrån utan att dejta spegeln, tur det. Mösspåtagningen som vi hade ett antal dagar försent, vi är ju faktiskt inne på dag nummer tre nu, men den gick iallafall rätt smärtfritt, vi var ju fortfarande fulla. Men utspringsträningen gick ju mindre bra, men det löser sig!

Vi inledde studentveckan med stil, glädje och kärlek, så mycket kärlek. Solen sken och alla var på toppenhumör. Vi förflyttade oss från vackra Norrköping, till lilla, lilla Sörping där vi tände grillen och korkade upp. Till och med fröken var där och såg på våra galenskaper, tusan vad jag älskar mitt REAL. Vi hade en egen mösspåtagning, kankse en sådan lite utöver det vanliga, men ni kan va lugna, allt finns på film och ni ska få se allt, nästan allt iaf, inte nakenscenerna! haha. Vi vrålade, härjade och sjöng oss igenom hela kvällen, det finns nog ingen klass som har så många "sånger". Det vankades natt så vi tog våra mössor och begav oss mot bussen där det vrålades ännu mer till bilarnas förtjusning. Inte ens farbror blå stannade, han vinkade så glatt och tänkte nog, låt dem hållas de idioterna! Bussresan var iaf väldigt ostadig så som jag minns det, men inte hängde vi läpp för det, vi sjöng HG till landslageeet om och om igen. Väl inne på krogen härjade vi som vanligt och drack alldels för mycket förstås. Vad som hände därefter behövs inte nämnas här. Så summan på kardemumma av denna kväll är att jag älskar vildhingsten och de brunstiga stona så fruktansvärt mycket, så tanken av att vi bara har en vecka kvar tillsammans gör ont, ont enda in själen. Ni är det bästa jag vet, föralltid.





please don't go
Let me have you just one moment more
all I need
All I want is just one moment more
You've got to hold me and keep me

Tell me that someday you'll be returning
And maybe
Maybe I'll believe
It's just enough to see a shooting star
To know you're never really far
It's just enough to see a shooting star
To know you're never really gone

Nu är det nära, såhär nära trodde jag aldrig att jag nånsin skulle vara studenten. Jag kommer såväl ihåg de dagar jag spenderade på Degeer, fruktansvärt tråkiga dagar. Tills den dagen jag bestämde mig för att detta med skola och lärdom inte var min grej och tog mitt pick och pack lämnade skåpsnyckeln till rektorn och sade adjö! Sade sedan upp mitt liv som Norrköpingsbo för ett tag och begav mig ut på helt nya äventyr, mot staden Västerås, eller lite mer, hålan Sura hammar utanför Västerås. Där jag tog mig an titeln som blondinen från Norrköping, jag mockade var dag, gav hästar hö stup i kvarten, red in vilda unghästar, utsatte mitt liv för att rida vildarna i terängen, var hundvakt åt tre ättriga russlar, spenderade kvällarna på ridbanan för att lära barnen att rida, trimmade shettisar, körde traktor, klippte gräs i en oändlighet men det bästa utav allt var de underbara människorna jag träffade. De fick mig efter ett halvår därifrån för att söka skola till min besvikelse. Men då dök såkallade Hästgymnasiet upp, älskade HG. Och det må ha varit det bästa valet i hela mitt liv. Trodde verkligen aldrig att jag skulle komma såhär långt, men nu sitter jag här, en dag kvar till mösspåtagning och jag är så fruktansvärt nöjd, lycklig, förväntansfull och glad. Jag vet inte hur jag nånsin ska kunna tacka alla dessa lärare, hästar men framför allt mina klasskompisar, jag är tom på ord. Dessa tre år är utan tvekan de bästa i mitt liv. Hur dessa människor får mig att känna mig så lycklig och fri, det är helt sinnesjukt. Allt vi har delat, allt vi har gjort och så som vi har älskat varandra, det är inte många som får känna denna känsla. Men jag har upplevt den och det är jag enormt tacksam över.

over and out.