emma karlsson

Har så många tankar just nu, om allt, om livet. Säger som C säger: tänk att du kastar dig utför ett stup och du vet inte om du gör dig illa eller om du landar mjukt, och det är exakt så jag känner nu men det man inte vet, måste man ta reda på! Och om två veckor har jag förhoppningsvis landat i los espania och påbörjat ett nytt liv, vilket känns bra men konstigt. Jag tycker det har varit tufft att ha mina vänner en hel timme bort men nu är det flera världsdelar bort och det gör ont men jag vet att ni kommer att finnas kvar även om det tar tio år innan jag kommer hem igen, så många år som vi har hållt ihop nu, kan det vara tio år, minst! Och jag vet att inget kommer att sära på oss, ni är det mest värdefullaste jag har, och jag älskar er mer och mer för varje år som går, everywhere i'm, you will be whit me ♥

Men nu är det så va, att man får inte allt man vill ha och det kankse är lite surt men det får man lära sig att leva med, för livet handlar inte om att vänta ut stormarna, det handlar om att lära sig att dansa i regnet. Vi alla vet att människor man en gång har förtrott sig till kommer att hugga dig i ryggen när de fått vad de velat ha och det är sånna människor man måste lära sig att se igenom från början, för där ute finns det gott om ormar, så håll i din goda vän även om dina fickor är tomma. Men det som tynger mig mest är att vissa människor som igentligen är fantastiska indivder förstörs utav omgivningen runt omkring och att dom inte ser det själva. För en dag är det försent att nå sina drömmar, tyvärr! Men jag tror på ödet och att jag vet att de jag älskar kommer på ett eller annat sätt komma tillbaka in i mitt liv, någon gång!

Men nog om allt såntdär tråkigt snack, jag är igentligen en lycklig människa som älskar livet och har haft en fantastisk vecka hemma i norrköping och inte nog med det så har jag två veckor kvar här hemma som jag kan spendera med att bara göra det jag vill, och jag ska älska varje dag!

Endast fyra dagar kvar att jobba här hos Roine, känns rätt sjukt. Man byter ju inte bara jobb lixom, man byter liv helt och hållet och det känns helt stört men guttans vad skoj det ska bli! Visst kommer jag sakna Mantorp och Tollstad och allt som hör till här, det har varit ett väldigt roligt år med mycket skratt och roliga dagar, har träffat väldigt många nya vänner som jag hoppas att jag inte sett för sista gången även om jag byter nationalitet för ett tag :)) Men vem vet, jag kankse hittar min kärlek och lever som spanjack resten av livet, solhatt-javisst!!!

Ikväll kör vi en liten tradition med onsdagsutgång med dreamteam och sundetgangstaz som vi kallar oss och jag kan känna att vi lever upp till vårat namn och dom till deras ;) Blir nog bra med ett par glas vin efter dessa turbulenta dagar med alldels för mycket känslor inblandade. Men ibland är det inte lätt när det är svårt! over and out så att säga, nu ska jag ut och skutta häst, fina hästar!!

Long time, no see skulle man väl kunna säga, nästan ett helt år sen jag skrev här sist tror jag så kände attt det var på tiden att sparka igång den här bloggen igen!

Tänkte sammanfatta detta året innan jag går vidare med allt annat i mitt liv, kan väl säga att mycket har hänt med mitt liv sen sist, eller igentligen så har det inte hänt så mycket i mitt liv, det är nog mest jag som har förändrats!

Nyår firades iklädd en ful jävla cowboy dräkt ute på sundet med både gamla och nya vänner, det var en trevlig tillställning som bjöd på både det ena och det andra. Dagen efter kommer jag mycket väl ihåg, kan ha vart bland de roligaste dagarna i mitt liv, jag och wejdar, två liter cola och en varsinn pizza kan inte bli fel dagen efter kvällen före så att säga.

Vintern bjöd på sjukt mycket snö och alldels för många minusgrader, jag fick köldutslag och var alldels blå om benen, vilket fortfarande inte försvunnit. Men jag och hästarna kämpade på ute i stallet och vi alla längtade till att tävlingssäsongen skulle dra igång igen.

Efter jävligt mycket om och men från krafterna där uppe som styr med vädret så blev det tillslut vår och ingen var gladare än jag.

Många tävlingar har vi hunnit med, alltifrån iskalla ljungby ensam med 6 hästar som innebar jobb från morgon till kväll, bära vatten till alla på morgonen tog en timme då vattentanken stod på andra sidan anläggningen och en sjuk lång uppförsbacke från stallet till banan men gott sov jag om nätterna o den helgen brännde jag nog några pannor! Sommaren bjöd på två veckor i grevagården, första helgen var det de stora och lite mer vuxna hästarna som fick äran att följa med, andra veckan var det småkidsens tur! Två faktis väldigt roliga veckor med trevligt folk, bra annläggning och hyfsat bra väder.

I juli var det dags för falsterbo, 3 hästar inpackade, sjukt mycket packning och efter en fight med Roine så fick jag med hyfsat mycket hö till hästarna. Hela 11 dagar tillbringade vi nere i skånelandet, hästarna hade inte den bästa veckan tyvärr så med lite för många bommar ner så hade vi ingen till final men vi hängde inte läpp för det, detta resulterade mer vindrickande, grillning varje kväll och en o annan fest. Det var en väldigt skön vecka som både jag och Roine behövde, men även det goda har ett slut så vi packade ihop vårat pack och begav oss hem igen men mitt i allt packande så smet vår lilla hund Jonny vilket senare resulterade i tre små valpar..haha!

Några månader senare var det dags för det efterlängtade Flyinge som kan ha varit den mysigaste veckan på hela året. Både Doris och Balo gick vidare till final och skötte sitt jobb exemplariskt, fina hästar! Även denna vecka bjöd på god mat, mysiga promenader, hämskt mycket kaffe och trevliga människor. Även denna vecka hade ett slut så med en hyffsat nöjd chef och ännu nöjdare hästar begav vi oss hem igen.

Det var några av alla meeting vi gjort i år, att vara på tävling är ju endå bäst!
Jag, Roine och hästarna är verkligen förtjänta av namnet Dreamteam iår, sjukt trevligt, roligt och mysigt har vi haft det och hästarna har gjort många bra resultat tillsammans med kaptenen!

Annars har året rullat på med mycket hästar, fester och annat roligt. Visst trivs jag i mantorp men saknaden av mina finaste vänner hemma i Nkpg blir bara allt starkare och starkare. Har tillbringat alldels för lite tid med dem detta år men hur länge vi än är borta från varann så vet jag alltid vart de finns, never gone!

Detta nyåret firades i norrköping med mina bästa, sjukt god mat, mycket dans och fantastiska vänner.
Inledde 2012 med att jag fick ett nytt jobb, i Spanien. Så snart är livet i mantorp över och jag ger mig ut på nya äventyr, vilket känns väldigt bra. Året hos Roine har varit jätteskoj, kommer sakna han otroligt mycket och jag hoppas att han får uppleva alla sina drömmar detta år!

aja, om ni vill veta mer vad jag styrt med detta år så kan nu ju chilla in på www.dreamteamrc.blogg.se som wejdar uppdaterat så flitigt.

tjing så länge!

snart ett helt år utan mina stjärnor, ni kommer alltid ha mitt hjärta. en gång hg, alltid hg.♥

som jag sagt förr, endagarstävling är inte min grej men oxo även som sagt det är bättre än inget. idag tog jag och packade in 4 tjuruga ston som bara lägger energin på att pipa och vifta med frambenen, tur att min gladaste väh var med och styrde upp bitcharna, vår allas kära johan, vilken man han är, efter 3 års tävlingsviila så går han in och pluppar över som om det är det enda han gjort i hela sitt liv, vilket resulterade i att han var tvåa, nöjda och glada var vi för de, men nöjdast var han nog själv :) Pia skrällade till och satte en nolla till allas glädje, ni ser med morötter finkar allt ;) även doris var nolla och skötte sig kalas, hon går verkligen från klarhet till klarhet, en stjärna med humör så att säga, anna var asbra hon med utom när hon lekte superman över trippeln och fick med sig bakbommen. dagen har innehållit både storm och lera, finns inget värre, nog aldrig svärt så mkt´på en tävling som jag gjorde idag men vad gör det om hundra år och när hästarna går så bra :) men nu är jag äntligen hemma och en sovmorgon vore inte helt fel men nej sova får man göra när man dör,, puss på er

trött, sliten eller bara allmänt utmattad, ja dt är frågan, jag känner mig nog lite utav alla tre. att blanda jobb med fest och sen lite till jobb tar på krafterna fast på ett bra sätt skulle jag väl vilja säga. igår firade vi min älskade vän wejdar med en liten förfest här hemma i lägenheten för att sedan bege oss in till krogen, men en såndär fet krogenrunda blev det inte men jag klagar inte för ingen var gladare än jag när jag vaknade imorse och insåg att jag inte var bakis, jag var tom helt nykter och det var en bra start på dagen. så kl halv 8 väckte tuppen mitt lilla gäng i lägenheten och det var dags för mackendonkenfrulle som kan va min o wejdars absoluta favorit...och som alltid på våra frukostar så var det genomgång av gårdagen och det slutar alltid i att jag o alex inte kan hålla oss för skratt...jag är så glad att jag trättat detta retard, hon gör mig så glad flera ånger om dagen...:)

efter en lång dag i stallet är det äntligen dags att krypa ner för att sedan snart gå upp igen, imorgon styr vi kosan mot örebro med 5 små hästar, vilket ska bli kul, hoppas på sol. med tanke på att han däruppe lurade oss häromdagen att det var vår fast det fortfarande var vinter igentligen så har han mycket att gottgöra.
Imorgon gör vår allas kära Johan tävlingsdebut efter tre år utav tävlingsvila efter en senskada, han har både klippt håret och badat vilket betyder att han är nog nervös nu..:) även vårt lilla fuxsto ska få sätta fart på sitt tävlingsliv igen och jag hoppas att turen är med henne denna gång..de andra små stjärnorna ska få glänsa lite till allas förstjusning, mäst till min kankse,,,men hästarna är verkligen allt för mig,,:)

nu är det nog dags att sova en skvätt så man är pigg o fräsch imoron:) natttti.


love is all you need.

long time no see...igen. men kära vänner, jag lever fortfarande, ibland är det knappt men jag är endå fortfarande livs levande och det tackar jag för. Att ta in hästarna i full storm är ett kapitel för sig, älskade söta lilla weine höll på att göra mos av lilla mig idag, ibland undrar jag hur de tänker,,dödar de mig så svälter de ju ihjäl så ska nog ha morronmöte med little wini imorn eller lite mer BIG MAMA som han igentligen är för dör jag blir nog måns o martin väldigt ledsna. Nog om döden jag lever ju fortfarande som sagt även om jag tar mig igenom dagarna med en karta piller just nu, men sjukdom och smärta jobbar man bort. Chefen har varit på semester en hel vecka vilket innebär att jag har haft alla superstars för mig själv, de har gått som stjärnor oxo, Måns gör mig alldels lycklig i själen varje dag, hur ska jag klara mig utan han sen,,,aee roinar får nog skicka med han :-) Men efter lite om och men fick även jag lukta på lite gbg och skandinavium doft, vilket gjorde mig till en ny människa, behövde verkligen lite ny ork och motivation. Träffade mkt trevligt folk, åt och drack gott och såg förstårs galet fina hästar, helt stört hur duktiga hästarna är,, ryttarna oxo för den delen. Efter en alldels för kort helg så började en ny vecka, känns som att veckorna bara går utan att det lixom händer något, man väntar bara på nästa vecka. Eller jag väntar nog mest på våren och sommaren, för att ge livet lite glädje igen. Den kommer sakta men säkert precis som alla andra saker, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge:)

Nu ska jag bädda ner mig i min goa säng och se på the notebook, kan vara världens finaste film,, det är ju rätt synd att sån kärlek bara finns på film men jag nöjer mig med det :) älska, glömma och förlåta känns som en bra avslutande mening. natti.

Ju äldre man blir desto visare blir man, trodde jag ja. Men ännu en gång har jag brytit mitt löfte om att aldrig mer dricka så man stupar, fast jag tror att det bara är en åldersgrej, man tål lixom mindre när man börjar bli gammal, eller så tål man mer och det resulterar i att man är mer död än levande dagen efter, vilket jag var idag. Att göra stallet en dag som denna är en upplevelse för sig, varje greptag orsakade en väldigt obehaglig känsla, och att linda benen ska vi inte prata om, sitta på huk för att sedan resa sig upp igen var väl inte det jag drömt om iaf, nä ni idag var min högsta dröm att få tillbringa en vecka i frammåtstupat sidoläge men vad gör man inte för sina stjärnor, de gör mig verkligen så glad, blir alldels hel utav dom. Men nu är det väl dags att skuffa i säng, imorgon beger vi oss iväg på clearround med 7 små hästar, vilket innebär inga lugna stunder :) puss och godnatt:)

kind of bloggtorka skulle man väl kunna säga...igen. men så är det när tiden inte räcker till och livet har för mycket gott att bjuda på. det jag menar är att jag gillar mitt lilla liv här i mantorp, det är verkligen som ett litet liv, man behhöver inte vara någon, inte någon mer än sig själv, och det gillar jag så mkt. Dagarna går som de ska offtast, olika incidenter både  här och där men det är väl de som gör vardagen, men kan känna att det är weine som får dagens ris, han är en hejjare på att inte göra som jag säger och hans största hobby är att smita när man ska ta in eller ut han från hagen, och idag gjorde han det han är bäst på och tog sig en repa i Carros trädgård, jag säger aldrig att jag hatar ngn häst men de grr han smiter säger jag det närmare hundra grr, men inte blir han snällare för det, man an väl säga såhär att jag längtar inte tills årets första tävling då han ska med, då är han vild och galen, helt ohanterbar most of the time, hoppas hans soulmate sander ska med :)) Nog prat om wienes äventyr, idag har hästarna hoppat som stjärnor, pia var väl ingen lysande stjärna men nog är hon fortfarande en stjärna. Roine lär mig rida sakta men säkert, han är bra han min chef, undra om jag nånsin kommer att kunna jobba för ngn annan...

Annars går väll livet som vanligt, kan känna att de sista veckorna har kännts lite tyngre, vad det beror på är vädret, skulle jag vilja säga men i detta fall är det inte vädret som tynger ner mitt humör, nej dt är ngt helt annat, men den som lever får se, jag hoppas som vanligt på det bästa och drömmer lite för stora drömmar, ibland är både människor och saker för bra för att vara sanna.

Nu borde jag nog skutta i säng, upp och studdsa om ett par få timmar igen :) men vad gör jag inte för mina absoluta favoriter.


Min bästabästa Måns, han gör mig hel varje dag. Igår va han jättesjuk, jätteont hade han och det var länge sen jag var så ledsen och rädd. Men imorse var han gamla, goa vanliga Månsan igen och ingen var gladare än jag :)
Godnatt.

det är sånna här dagar jag verkligen saknar allt, och då menar jag allt! att bo hemma hos mam o pap, kunna välja om jag vill stanna hemma i sägen hela dagen o få nyponsoppa på nattuksbordet, kunna ligga i badet o dricka vin utan att behöva göra någonting efter, gå till stallet precis när man vill o bara strosa runt på nstan o fika och snacka skit med bästa vänner. Men nu är livet annorlunda, på alla sätt! På både gott och ont förstårs, ni alla vet ju hur mycket jag trivs här men ibland blir saknaden för stor och då sviker allt! Och allt det här med att detta är bara en period i mitt liv gör mig galen, jag vill ha allt planerat för mig för beslut är verkligen det värsta jag vet och är dessutom sjukt dålig på det, det kan lixom va allt ifrån vilka kläder jag ska ha till vad jag vill göra med mitt liv, ja det är inte lätt när det är svårt, men det är skönt när det går så att säga. Men imorn åker jag hem till nkpg i två dagar och får bli lite bortskämd igen med framförallt god mat och julgodis kan ju vara det bästa som finns:) Får passa på med sötsaker nu för snart är det dags att komma i form till beach 2011, fast vassen funkar ju oxo! nog med klagandet, nu ska jag och världens bästa martin ut och rida, han och jag har verkligen lätt för att umgås, vi skrattar hela tiden:)